Då jag kombinerat ihop platsens egenskaper, dvs. analysen från 2021, med vad jag ville åstadkomma kunde första åtgärderna tas, även om helhetsplanen inte ännu var helt klar. Första åtgärden, att så om vallen, blev efter en stunds funderande en självklarhet i.o.m att marken behövde förbättras både vad gäller jordstruktur och markliv. Då mångfald av växter ger mångfald av markorganismer är det viktigt att så in en variationsrik växtblandning. Jordstrukturen förbättras bäst med olika typer av rotsystem då antalet rötter, växtdjup, tillväxtdynamik och rötternas tjocklek är av betydelse. Tvåhjärtbladiga växter, som rybs och kummin, bildar en grov huvudrot som tränger in i kompakt jord. Fleråriga växter utvecklar ett stort rotsystem då växtperioden varar till sent in på hösten. Växter med djupgående rötter gör gångar i marken och torkar upp den samt producerar organiskt material. Växter med tätt rotsystem hjälper till att torka upp marken då det bildas många hål och gångar och ger en jämn spridning av organiskt material i marken. Därtill finns det växter som bildar symbios i dess rötter: baljväxter med kvävefixerande bakterier och växter som bildar mykorrhiza. 80-90% av växterna kan faktiskt bilda symbios med svamphyfer och bilda mykorrhitza. Det är endast de korsblommiga växterna (kålväxter, rybs, raps, senap, oljerättika etc) och mållväxter (mangold, spenat, betor etc) som inte gör det.

Åkern plogades altså upp, marklivet stördes till förmån för en ny fräsch start och bättre förutsättningar för vidare odling. Tanken var och är, att den nya gröngödslingsvallen ska förbättra jordstrukturen, skapa mångsidig markbiologi, ge kvävefixering och konkurrera ut ogräs som maskros och kvickrot. Därtill då jag önskat en blomsteräng för mångfald, så behövde en sådan ju också förståss sås in. Det hela utmynnade således till en plogning, två harvningar och insådd av en blomstrande markförbättrande vall. Fröna, som måste vara ekologiska då vi har ekoförbindelse, var svåra att få tag på i småförpackning. Hittade dock efter mycket sökande största delen från Sverige och resten från Schweiz.

Med tanke på miljöstöden för åkern så blev valet en tvåårig mångfaldsåker. Vilket betyder att åkern måste förbli i detta tillstånd 2022 och 2023. Valet av frön kom dels från, ett i januari 2022 hållet webinarie, Blommande åkerkanter gynnar pollinerare och grödor och Stjärnsunds markberedning. Från webinariet nappade jag upp att fleråriga fröblandningar är bättre för månfalden då de ger en mer utspridd blomning över längre tid och att när de är etablerade oftast också ger en tidigare blomning. I fröblandningen skall inget gräs tillsättas eftersom de tar snabbt över. (Gräsfrön i åkerns jord finns ju dock kvar). För att lyckas bra med etableringen av blommande åkrar rekommenderas nogrann jordbearbetning vid sådd med sista harvning just innan sådd för att bearbeta bort ogräs. Sådden skall göras vid god marktemperatur och fukt för snabb groning och uppkomst, annars kan ogräset ta över redan i startskottet. Därtill skall fröblandningen innehålla en skyddsgröda som tex. honungsfacelia eller bovete som konkurrerar ut ogräset, dvs skyddsgrödan skall komma snabbt upp och skugga den bara markytan med stora blad så att ej ogräsfrön får solljus för att gro. Frömängden 10kg/0,5hektar anses lagom. Åkern blev insådd med något mer än så, för det var ingen idé att spara på tre sorters 0,5kg skvättar, vilket uppstod med mitt framtagna recept. 

Såhär utvecklades sådden under sommaren. Alla bilder går att klicka och förstora.

10 augusti - Bovete, Honungsfacelia och lite Oljerättika blommar.

Det fanns ställen på åkern där det insådda inte växte så bra, såsom i ändarna där traktortrafiken varit intensivast alla de år, samt ställena på åkern som jag förknippar med vattensjuk mark på höstarna. Det är nästan enbart kvickrot och annat ogräs som orkar växa på dessa ställen.

Något som förvånade mej när jag var ute och inspekterade åkern var att det inte var så värst mycket insektssurr. Blomflugor i oljerättika mest! Kan visserligen hända att jag var ute vid ogynsam tidpunkt på dagen eller att mina ögon inte fick syn på dem. Hade tex. väntat mej att se mycket humlor såsom det varit något år, i tidigare vall, då rödklövern blommat. Var det ett dåligt pollinatör år 2022? Var min sent insådda och blommande åker helt enkelt försenad, ur insekternas synvinkel sett? Eller kanske det rentutav inte bodde pollinatörer på gården? Boplatser åt vildbina (solitärbin och humlor) behövde ombesörjas - enbart mat var inte nog! Bed & breakfast skulle det vara! Boende för vildbin kunde ordnas på den närliggande uthusbyggnaden och humlebon fixas i skogsmarken väster om åkern. Denna slyiga och ovårdade skog torde i sej själv dock vara ett bra tillhåll för diverse insekter! En bibädd, d.v.s en sandbädd för bin, passade däremot bäst att skapa i anslutning till innerträdgården för att få ut deras pollinerartjänster där. Markboende arter lär vara de som behövs till pollinering av bärbuskar och fruktträd nämligen.

"Pollinerare bygger bo och övervintrar på olika sätt beroende på art. Vissa bygger bo i marken (till exempel många solitärbin), andra i trädstubbar eller gamla byggnader. Några humlor föredrar gamla hål som grävts av gnagare. Sandhaltig bar mark är en bra plats för ett bo. Pollinerare behöver också material att bygga bo av, till exempel lera, lövbitar, växthår eller kåda.  Sten-, blad- och mullhögar samt olika kantområden såsom diken och skogsbryn ger skydd och skapar de mikroklimat som pollinerare behöver. Sluttande ängar, vårdbiotoper och dikes- och vägrenar är värdefulla områden för bobygge." Livsmedelsverket, Pollinerare och nyttoinsekter.

6 september sjöng blomningen på sista versen.

Fleråriga blomsteråkrar behöver stå oklippta under minst vår och sommar för att blomma, fröa av sig och behålla växtkraften. Putsning (skörd) skall då göras antingen höst eller tidig vår och det avslagna borde tas bort för att minska ansamlingen av växtrester. Lämnar man kvar ett tjockt täcke av växtrester orkar de mindre och ömtåliga blommorna inte tränga igenom. Därtill fungerar växtrester som gödsel och mager jord är den bästa förutsättningen för många blommor. Fleråriga blomsteråkrar kan också lämnas helt eller delvis oslagna men då lär artrikedomen och antalet blommor rätt snart minska och icke önskade gräs kan ta överhand. 

Den här blomsteråkern lämnades att blomma ut i fred på hösten och odlingsåret 2023 skulle påbörjas med en avslagning tidigt på våren då snön smält men medan marken ännu var frusen. Avslagning är kanske inte det korrekta ordet för det gården har att tillgå är en kross. Att köra med en kross på växande blomsterväxter kan göra skada i.o.m att det inte blir vass snittyta utan snarare en rivskada som kan göra att växten torkar ut. Så ifall att jag inte vill gå med lie på hela åkern så måste krossen duga. Den måste bara helt enkelt användas på död växtlighet. Med närmare eftertanke så låter det riktigt bra, detta att krossa om våren, för torra och bruna växtrester borde ju vara att tillföra kolrikt material till marken (jämfört med då man krossar och lämnar kvar grönt material som är kväverikt). Gröna växtrester främjar nämligen bakterietillväxt och brunt främjar tillväxt av svamphyfer i jorden. Bakteriedominant jord är gynsam för kvävegynnande gräs växter medan blommor/örter har bättre förutsättningar i svampdominerad, kvävefattigare jord. Så att höja andelen svamphyfer i jorden torde vara viktigt för att hålla blomsteråkern långlivad. Med mera svamphyfer kan därmed även mera mykhorriza bildas och desto bättre binds då kol i marken, vilket är ett av målen!

Det är mycket som man inte vet om kolbindning i marken idag och sätten att mäta är många. Här ett svenskt reportage som funderar kring kolinlagring i fleråriga vallar https://husdjur.se/reportage/2019/betesmark-viktigt-for-att-binda-kol/

Genom att klicka på rutorna med årtalen kan du se vad som gjorts fram tills nu och hurudana planerna är för framtiden.